HemDreams
Jag måste bara berätta om det sjuka drömmen jag hade i natt. Den var så löjligt verklig att det var läskigt :O aja här kommer historian.
Det var vinter, typ januari-februari, och jag skulle in till stan för att träffa en person som jag har haft lite kontakt med men som inte bor här i Stockholm. Vi hade bestämt att vi skulle ses vid Östermalstorg om jag kommer ihåg rätt, men det sjuka var att stället jag kom till (på något väldigt weirdo way) såg inte alls ut som Östermalm utan ett typ behandlingshem för missbrukare och hemlösa. Huset låg i skogen och skogen den bara fanns där mitt i stan, och var oändling som labyrinten i HP 4.
Jag gick in i skogen, mot huset men fick något sammanbrott på vägen dit så jag vände och började springa tillbaka mot stan men kom liksom aldrig fram. Sen halkade jag på stigen, som var fylld av is, och gled enbit. Jag hade någonting i handen men kan inte komma på vad. Iaf, när jag hade halkat så kröp jag ihop i fosterställning och började storgråta, kunde nästan inte andas för att jag grät så mycket.
Då, från ingenstans, kommer denna person (nämner inga namn) och sitter och klappar mig på ryggen, stryker mig över håret och säger "allt kommer bli bra" om och om igen. Det var som att denna person kunde se in i mig och känna precis det jag kände. Anyway, när sammanbrottet hade gått över gick vi en runda i skogen, pratade och så blev allt bra igen.
Det läskiga var alltså att jag var helt övertygad om att det hände på riktigt så när jag vaknade var jag helt förvirrad. En grej som också var lite spooky var att igår när jag pratade denna person så hade vi pratat om att ses i typ februari (!) inte lite läskig asso :S
Hoppas ni nu orkade läsa allt detta :P
Det var vinter, typ januari-februari, och jag skulle in till stan för att träffa en person som jag har haft lite kontakt med men som inte bor här i Stockholm. Vi hade bestämt att vi skulle ses vid Östermalstorg om jag kommer ihåg rätt, men det sjuka var att stället jag kom till (på något väldigt weirdo way) såg inte alls ut som Östermalm utan ett typ behandlingshem för missbrukare och hemlösa. Huset låg i skogen och skogen den bara fanns där mitt i stan, och var oändling som labyrinten i HP 4.
Jag gick in i skogen, mot huset men fick något sammanbrott på vägen dit så jag vände och började springa tillbaka mot stan men kom liksom aldrig fram. Sen halkade jag på stigen, som var fylld av is, och gled enbit. Jag hade någonting i handen men kan inte komma på vad. Iaf, när jag hade halkat så kröp jag ihop i fosterställning och började storgråta, kunde nästan inte andas för att jag grät så mycket.
Då, från ingenstans, kommer denna person (nämner inga namn) och sitter och klappar mig på ryggen, stryker mig över håret och säger "allt kommer bli bra" om och om igen. Det var som att denna person kunde se in i mig och känna precis det jag kände. Anyway, när sammanbrottet hade gått över gick vi en runda i skogen, pratade och så blev allt bra igen.
Det läskiga var alltså att jag var helt övertygad om att det hände på riktigt så när jag vaknade var jag helt förvirrad. En grej som också var lite spooky var att igår när jag pratade denna person så hade vi pratat om att ses i typ februari (!) inte lite läskig asso :S
Hoppas ni nu orkade läsa allt detta :P
Kommentarer
» Frida
Men vilken sjuk dröm!!!! Det är så läskigt när man tror att saker har hänt i verkligheten när man vaknar! Jag sommnade på tåget (till skolan, och hem!) och vaknar vid 2 tillfällen av att jag får ett sånt där ryck så att man vaknar! Pinsamt hahahhaha :D <3
Trackback
